20 februari
I slutet av vecka 8, inspirerad av gymnasieklass 3 gjorde jag också en egen låda i fotocollage - teknik:

 

Men den har jag tyvärr inte hunnit visa för klassen i fredags. Efter redovisningen om lådorna på morgonen hade de mycket bråttom med att jobba vidare med sina projektarbeten som ska presenteras efter vecka 9 och detta sätter stor press och påverkar hela skolarbetet. Mycket får vänta och läggas åt sidan tills presentationerna är klara och texterna inlämnade . Nervositeten stiger inför framförandet: att stå på scen och tala om sitt arbete är en stor sak för dem, som betyder mycket.

Efter sportlovet kommer en annan klass på morgonen till bildsalen.

Fria uppgifter

I ett samtal med min handledare diskuterar vi uppgifter och vad som har blivit av dem, dvs resultat av elevernas arbeten.
Det visar sig att varje elev kan tolka sin uppgift olika eller till och med göra den till ett väldigt individuellt arbete och att slutresultatet av detta arbete kan vara så olika att det inte går att förutse
och det inbjuder till överraskningar.
Det går att även uppnå samma mål med mycket olika resultat, så länge målet inte är resultatet.
Eleverna kan komma åt skilda färdigheter i en och samma uppgift.
Läraren ger eleverna samma utgångspunkt och verktyg men sen kan de gå olika vägar och utforska fältet på egen hand.
I varje arbete spelar de egna erfarenheterna och kunskaperna en viktig roll för eleven, som har en chans att ta fram dem här i bildämnet.
Jag tänker på begreppet "tyst kunskap", som kan vara svårfångat i skolans  undervisningssituation,
det som ej med intellektet går att styra eller att hitta adekvata språkliga formuleringar till, och som ändå vittnar om både begåvning och intelligens.
Att "erövra" en uppgift och göra den till något eget är viktigt.
Hur mycket hjälp behövs det på vägen?

En viktig fråga därför dyker upp och studsar i mitt huvud : Ska eleven anpassas efter undervisningen eller undervisningen efter eleven?    ???????

Vecka 8
I klass 2 gymnasiet tecknar stadsvyer med utgångspunkt från kubismen och dess geometriska
abstraherande av motivet. Att upptäcka vissa "mönster" i ett landskap, att lära sig att uppfatta en vy med ett annat öga än det som har vant sig att se vissa detaljer, att kunna omfatta helheten, att lära sig att tolka motivet. Vi ska inte utgå ifrån en verklig vy idag utan dyker in i vyer från hustak på skilda ställen i världen, med hjälp av utskrifter i svartvitt.
Ett foto är redan ett förval av verkligheten och perspektivet har kameralinsen redan fångat åt oss.
Vi ska dock inte bry oss mycket om perspektivet för att inte fastna, teckningen får vara mer fri och motivet från fotot ska hellre vara en inspiration än något som ska tecknas av.
Varje elev kan välja mellan olika bilder: Grekland, Kroatien, Italien, Stockholm, Kuba, New York mm.
Eleverna sätter igång att arbeta på en gång och ett lugn sprider sig i bildsalen.
Redskapen är enkla: ritpapper, blyerts, sudd.
En del elever tecknar noggrant av, andra övergår till mer fria egna stadslandskap,  någon har bestämt sig att helt slopa utskriften som förlaga och gör en fri teckning.

 

 

          Nästa steg i uppgiften var att lavera teckningen med akvarell/ tusch  eller färglägga med pennor.                                                                                                                                                                

Keramik och skulptur.

Förutom en stor bildsal, utrustad med material till teckning och målning, konstböcker samt grafikutrustning och datorer, finns det också en verkstad på skolan där eleverna sysslar med keramik och skulptur i lera och gips.
Verkstaden är inte särskilt stor och finns i en byggnad på andra sidan skolgården, ca 30 m bort från bildsalen. Detta på grund av allt damm som uppstår och en keramikugn som måste stå brandsäkert.
Men det är ljust och trevligt och eleverna kommer gärna dit och arbetar.
Stämningen blir en annan när det inte ska springas till datorn, här måste alla följa ordningsregler att hålla rent och inte låta leran torka ut.
Det mest använda är keramik lera som går att bränna så att formerna kan brännas i en ugn.
Gränser mellan vad som är konst och vad som är hantverk är flytande, dock kallas ämnet för hantverk eftersom man jobbar med form och använder sina händer.
På gymnasienivå har eleverna individuella uppgifter. En form av hönsnät och gips eller ett mimetiskt avbildat huvud i lera som ska brännas. Det viktiga är att de kan genomföra sina projekt från början till slut.
I 9:an arbetar de i grupp och gör mer styrda uppgifter tex bruksföremål eller figurer osv.
Ändå måste inte alla göra samma sak, det är tekniken som är viktigast och hur vi löser olika problem med formen. Föremålen kan engoberas eller glaseras efter önskemål och läraren hjälper till med det.
Vad som senast kom ut ur brännugnen var 9:ornas alster:

Vecka 7
Morgnarna med klass 3, gy estet : Uppgiften som introducerades förra fredagen börjar ta fart.
Varje elev skulle göra en låda.

 

 Delarna har läraren skurit ut i plywood och pappskiva, alla har bestämda mått.

På fredag förra veckan började eleverna montera sina lådor. De fick jobba 2 och 2 och för att variera fick tjejerna också borra, det gick mycket bra.

Hela vecka 7 pysslade de med sina lådor. De kläddes i papper, tyg, utklipp, det monterades skivor av både pappkartong och plywood i dem.

Varje låda ska bli en liten installation som kan berätta något om dem själva och vad de har varit med om.

Vi lyfter särskilt fram begreppet "förhöjd perception" och " betydelsebärande element".

Vad ska ingå i min berättelse?

Det kan jobbas spontant utan att i förväg veta vad som växer fram eller också noga planera genom att göra skisser och sen följa sin plan.

Vilken metod är bäst är individuellt.

Även jag fick en låda tilldelad, fast jag vet ej om jag hinner bli färdig i tid, det kom mycket annat emellan och så vill jag ännu inte visa för eleverna i årskurs 3 vad jag ville sätta i den.

"Hemligt" ? Hmm.... känsligt?  Framför allt inte lika viktigt, det är elevernas arbeten som är i fokus, mina egna kan utgöra ett extra bidrag mest som exempel.

Jag går runt och tar bilder under arbetet.

 

 

   

                                                                                                                                                                           

 

 

 

 

 

Tekniker som eleverna använde mest: målning och utklippta målade element,fotoutklipp, klippa ur kartong, limma på tyg, göra mosaik av spegelbitar, tapetsera med papper.

vecka 6

En vandring genom samtidskonsten på morgnarna med gymnasieklass3, estetprogrammet.
Vi kollar på installation och performance, mest via länkar.
Foton och film rullas fram och skapar frågor och diskussioner.
Kanhända att detta var en rejält radikal kall dusch, men resulterade i engagerade frågor.
Vi tog upp begrepp som eskapism, readymades, förhöjd perception och normkritik.
Vi diskuterade skillnader mellan konstprojekt och kriminella handlingar och störande aktiviteter.
Frågan om hur mycket en konstnär ska kunna lämna ut sig själv i det offentliga rummet, om det privata och det som ska bli konst och om det finns några gränser. Eleverna sökte svar på var gränsen går, denna fråga var inte lätt att svara på och jag har under dessa 3 dubbeltimmar begränsat mitt urval till en liten glimt av ett brett fält.
På tavlan fanns spår efter denna vandring i form av namn och termer att förklara. De satt kvar hela veckan innan jag slutligen delade ut stenciler innan min handledare introducerade en uppgift.

Klass 7 gjorde fina perspektivteckningar som skulle visa en gata i en stad.
Min egen exempel-teckning på tavlan var nog ganska tråkig i jämförelse med...