Utställning Gnesta vattentorn

Vattentornet i Gnesta är 8 kantigt och högt.

 

 

Under helgen hängde jag upp både äldre och helt nya verk. Teckning, måleri och objekt. Många självporträtt.
Här ett urval.

 

 

 

En serie selfies målade i våras fick plats också. Teknik : akryl, olja, pennor.

 

 

Platsen var generös så jag kunde sätta upp min stora målning i 4 delar. Skolkrita på svart tavla.

Varje del kan också fungera var för sig.  Eller bara 2 och 2.
Titel : "Eden".

I mitten fanns några porträtt på plast.

 

Objekt : tröja, mössa, skor, shorts.

 

 

 

 

 Dubbelporträtt, med olika ansikten på varje sida.

Slutreflektion

Jag kände denna skola redan sedan tidigare, mina döttrar har gått här på gymnasiet och gått ut med fina resultat, tämligen nöjda men också lättade över att nu tog plugget slut.

Denna gång klev jag in i en ny roll, inte alls som förälder, det har jag lagt åt sidan, min nya roll var undervisande lärare och att se skolverksamheten inifrån, med schema, strukturer, små och stora problem. 

Som praktikant kände jag mig inte delaktig i alla problem som gäller eleverna och det ville jag heller inte fokusera på under den korta tiden, det skulle ta för mycket uppmärksamhet från själva undervisningen. Ibland kan det vara en fördel att inte veta för mycket om alla för då byggs det färdiga föreställningar i huvudet på en gång. Så jag frågade inte om detta med diagnoser osv så länge det inte var ett uppenbart hinder.

Jag upplevde skolmiljön som en skyddad miljö och i viss mån terapeutisk.

I början kunde jag störa mig lite på att bildsalen hela tiden besöktes av elever, som kom och gick in och ut men senare förstod jag att det beror på mig vilka ramar jag sätter som lärare för användning av salen och hur eleverna ska visa hänsyn till varandra.

Det är mycket grundläggande att ha fasta ramar och avtala med eleverna från början, något som man hela tiden kan hänvisa till istället för att gå in i en konfliktladdad diskussion.

Är bildämnet ett ämne som betraktas seriöst eller som riskerar marginalisering?

Utifrån min handledares metod att handskas med ämnets innehåll ser jag att varje lektion tas på allvar och trams tolereras inte. Jag försökte emellanåt att komma på flera förslag med nya uppgifter som de hittills inte haft så mycket av men vissa av dem, teoretiskt helt korrekt utformade, visade sig svåra i praktiken.

Om jag lägger upp för många nya moment och bakar allt möjligt in i uppgiften för att, i min föreställning, vidga perspektiv, blir det för otydligt och rörigt.

Däremot är det bra om eleven bakar in det individuella i uppgiften och gör den till sin "egen".

Eleven måste uppleva både lusten att uttrycka något, kraven från skolan att ta arbetet på allvar och samtidigt inte känna sig stressad över att inte hinna i tid. 

Tidsramar är något av det svåraste. Närvaroplikt är ett annat problem. Att ge mycket grupparbete ger inte förbättringar, det kräver en vuxen mognad att känna ansvar, men grupparbete är bra att öva in på gymnasiet. Bra dock att tänka på att grupperna ska helst ha blandat kön, det blir lätt kill- och tjejgrupper.

Innehållsmässigt höll jag mig till något enklare uppgifter. 

De svårare momenten, som t ex digital filmredigering och photoshop höll huvudsakligen min handledare i och jag upplever att jag behöver många  fler övningstimmar till för att känna mig någorlunda stadgad.

Ofta jobbade jag med klass 7-9 vilket jag upplevde både roligt och stimulerande. Snart upptäckte jag att min handledare hade en viss auktoritet som de inte ofta satte sig emot. En sådan auktoritet är inte lätt att uppnå på praktikant nivå, det hänger ihop med lång erfarenhet som pedagog. Att få kontakt med eleverna och utveckla en dialog som leder framåt kändes ändå bra, även om jag registrerade flera som smet undan efter kortare tid. Jag sade åt dem vad jag tyckte om detta men hade inte lust att vara polis eller höja rösten. När det är ett bra flyt i arbetet i klassrummet känner jag mig glad och vill inte fokusera på det negativa, inte dra uppmärksamheten till det som stör utan göra lektionen till något upplyftande, utan att behöva bli sur eller arg. Ibland fungerar det, även om bara ibland.

Jag fick erfara hur mycket det hänger på läraren: vad eleverna gör och hur de gör. Det finns något som eleverna omedvetet gör efter, en slags efterhärmning. Flera vågar inte gå utanför ramarna för en uppgift. Alla känner sig inte lika bekväma med att vara speciella eller utmärka sig utan vill snarare smälta in. Det hänger ihop med att de är ungdomar och inte vuxna och deras erfarenheter, deras bagage är, oavsett innehållet, mycket mindre än hos oss lärare.

Jag hade en föreställning om att de vill uttrycka sina åsikter explosivt men så var inte fallet.

Att uttrycka sig  och gå utanför sina begränsningar i måleri och teckning var svårare än att göra videos eller inreda lådor. Unga personer har också svårare att ta kritik för sitt arbete, men tillsägelser om hur man ska bete sig tolereras bättre.

När det gäller själva undervisningsmaterialet handlade det mest om målning och teckning och mycket avbildning- av stilleben eller parafras av andra konstnärer.
Det blev få redovisningar och ingen analys, tidsramarna har inte räckt till. Men däremot blev det en del hantverk - både keramik och bokbindning. Eleverna jobbade också i keramik verkstaden när de gjorde gipsformer och skulptur, av miljö  hygieniska skäl.

Monotypi

Monopypi är ett grafiskt tryck, som kan tryckas bara en gång.
Till det behövs en glasskiva eller en kakelplatta, fast det går lika bra med plexiglas eller kopparplatta.
Färgen ( t ex en tryckfärg) appliceras på plattan med en roller eller bara en bred pensel.
Vi använde vattenbaserad tryckfärg för snabbaste torktiden.
Med bomullspinnar kan man sedan ta ut mönster och former som blir ljusa i den färgade ytan. Eller så målar vi motivet i grova drag med pensel och sedan jobbar vidare med bomullspinnar.
Är målningen klar så läggs papper över plattan och rollas över så pappret suger åt sig färgen.
Det viktiga är att arbeta snabbt eftersom färgen torkar på ytan och att tänka på att trycket blir SPEGELVÄNT.

Jag visade lite exempel. En del var redan upphängda när lektionen började. Jag gjorde också en genomgång där jag visade hur man ska göra. Skivorna var små, ca kortstorlek så att bilderna ska bli 
flera och små ( passar bättre för det snabba sättet att arbeta).
Klass 7 var ivrig och ville sätta igång genast.

Som det syns ovan har vissa elever valt att bara jobba med färger, andra koncentrerade sig om mönster. Favoritmotiv blev dock inte påskägg, som jag visade på mina exempel. Här visade eleverna att de kan gå helt olika vägar och gjorde ansikten, blommor, landskap och... "apple" loggan.

 

Ha ett skönt påsklov alla elever och lärare på Örjanskolan !

Påskägg

Snart är det påsk. Efter önskemål från eleverna ska både  klass  9 och 1 på gymnasiet  få måla påskägg.
Det finns mycket fin äggkonst ( eller-design - hur vi nu vill kategorisera den sorters pyssel) att inspireras av, främst i den östeuropeiska folkkonsten. Nu ska vi hitta något som rimligen kan göras på en timmes tid.
Snabbaste materialet verkar vara vattenfasta tuschpennor,  med en spetsig och en trubbig ända. Plus några riktigt tunna tuschpennor vars färg går att fördriva med vatten.

Klara färdiga gå!

Klass 8 målar

Mitt andra möte med klass 8. Nu är det målning på schemat.
Temat är inom enkla och fasta ramar: i mitten av rummet står en pall täckt med svart duk och på den ett fat med 5 citroner i. Fatet är ganska platt och orangefärgad, citronerna är  ju såklart gula med olika nyanser av gult. Färglådor med akvarellfärger, vattenhinkar och penslar är utdelade i förväg.
När eleverna kommer in så är det bara att börja direkt att måla. Till uppgiften hör också att det inte ska göras skisser med blyerts, vilket en del elever gärna vill. Men de kan lätt fastna i skissandet och aldrig kommer fram till målningen.
Ett enkelt tips till de osäkra inför det vita pappret: börja med citronerna, börja med det ljusaste och gå långsamt över till de mörkare färgerna.
De flesta, med några undantag, målar rätt fort. Jag påminner dem om att ta ganska mycket vatten på penseln.
Det blev många roliga varianter på temat. Hoppsan, hur många citroner var det på fatet egentligen?